Katastrof eller "katastrof" ?
På första sidan i UNT kunde man se detta:
Det vred sig i magen av ångest när jag tänkte på dessa människor som nu förlorat hem, liv och allt de äger och dessutom har kärnkraftverken att oroa sig för...vad ska hända? Hur mycket värre kan det fortfarande bli? Hur många barn har mist en förälder eller bägge? Hur många förskolor & dagis (förlåt alla förskollärare...jag VET att det heter förskola...) har jämnats med marken? Hur många räknar med att kommunikationer och transporter ska funka på länge? Hur många bilar & vägar har förstörts? Bussar? Annat? Jag tror ingen av oss kan begripa vidden av en så fruktansvärt omtumlande förändring i alla dessa människors liv, och vi kan ju bara hoppas att ingen av oss någonsin behöver uppleva något liknande.
När jag sedan bläddrar vidare i kära UNT möts jag av följande:
Detta rör sig (kortfattat) om att en kommunal förskola ska privatiseras och det är nu frågan om personalen ska få tjänstledigt från kommunen för att prova arbeta för det privata företaget...eller inte. En förälder uttrycker sin oro i termer som "skräckscenario" och "katastrof för våra barn" om hela personalstyrkan skulle bytas ut....
Även om jag visst kan förstå och respektera denna förälders oro över ngt som han upplever som omtumlande i sina barns liv om omtyckta och duktiga förskollärare skulle bytas ut, så måste jag ändå ifrågasätta om det verkligen kan likställas med en katastrof? Själva förskolan ska ju finnas kvar, det kommer att finnas personal och barnen kommer inte att bli utan tillsyn. Dessa barn kommer även fortsättningsvis att bli omhuldade och ha ett hem, förhoppningsvis föräldrar och mat & kläder & mediciner...var är katastrofen i detta?
Läser vidare och kommer ner på insändarsidan och då hamnar nästan kaviarmackan i fel strupe också, för då läser jag nedanstående artikel:
Ja jösses...Posten har beslutat att ha färre ulämningsställen av paket, vid större köpcentrum runt om staden, och detta har upprört MÅNGA UNT-läsare de senaste veckorna. Att behöva åka "åt fel håll" för att hämta ett paket, till ett ställe dit man vanligtvis inte åker för att handla kan tydligen närma sig katastrof för vissa personer. Kan det verkligen på allvar vara ett stort problem detta? Får människor hem så himla mycket paket att det ska vara så hemskt att dessa gånger behöva transportera sig några kilometer längre än förut? Ja, kanske det kan det om man är gammal och inte riktigt hittar eller inte har ekonomi eller hälsa att ta sig fram kommunalt. Det kanske finns fler anledningar också, men det kan inte hjälpas att jag tycker det låter mest som "gnäll".
SJ brukar många förfasa sig över också, att tågen inte går som de ska och att det är "katastrofalt dåligt"...jaja, allt är ju relativt förvisso, men när ska fler orka lyfta blicken utanför sin egen trånga lilla värld och se bortom sina (i mina ögon) småsinta krav på perfektion...?
Måtte att aldrig bli så bitter...vad tycker ni om det här? Är jag ensam om att tycka såhär...?
Haha, ja man kan tycka det går inflation på vissa ord och fraser, såsom katastrof, chock, värmebölja, istid... Synd för när det sedan verkligen gäller, finns det inga starkare ord att ta till.
De som klagar på posten, skulle kanske prova att bo på landet ett tag. Här kan man inte ens prenumerera dagstidning. Eller visst, det kan man, men den kommer med vanlig post två gånger i veckan, fyra tidningar åt gången :)