Rena kontrasten
Barnens skoluniformer hålls slaviskt uppsnyggade och repareras om ngt går sönder, och jag gissar att det skulle synas i ngt betyg eller annat om kläderna inte vore i sin ordning.
Skorna sköts också om med stor omsorg. Dels putsar man själv sina dyrt förvärvade skor, men det finns ju också människor som arbetar som skoputsare, vilket visar att det finns en marknad för detta. Tygskor tvättas & skrubbas också, betydligt oftare än vad åtminstone jag är van att göra.
Hemmen är det samma visa med. Det är fortfarande vanligt med Ama de casa (=Hemmafru) och deras huvudsakliga uppgift när barnen väl skickats till skolan (om de inte går kvällsskiftet) är "El que hacer" (=Det som ska göras). Alla har sina egna rutiner givetvis, men för samtliga rutiner ingår att sopa & tvätta golv, gård och även gatstumpen eller trottoaren utanför huset. Jag har hittills inte varit in i ett enda mexikanskt hem där det varit "stökigt" i vanlig bemärkelse. Visst kan det ligga saker framme, men det beror oftast på att man antingen saknar en möbel att stoppa undan saker i, eller att besöket gjorts så tidigt på dagen att "El que hacer" ännu inte blivit gjort.
Husen här är inte byggda på samma hermetiska sätt som hemma i Sverige, utan det kommer in smuts ut alla möliga springor och dessutom använder man skorna inomhus, oavsett om det är kladdigt utomhus och man därför drar in halva stadens lera på golvet. Av den anledningen kommer man inte undan det ständiga städandet.
Här har vi alltså rena & prydliga människor i rena & prydliga hem, vilket står i bjärt kontrast mot hur omgivningen ser ut. Den smog-mättade luften är ett eget kapitel, men det som märks först och i mina ogon mest, är den omfattande nedskräpningen. Ett gathörn kan se ut som en liten soptipp innan "El barrendero" (=Gatsoparen) hunnit göra sin runda. Vid vägavsnitt där ingen har sitt hus eller affärsrörelse är det värst. Där ligger soporna kvar och ackumuleras med tiden utan att ngn tar hand om det, och det ser inte snyggt ut.
Samma hemmafru som med stor energi lappar, lagar & tvättar barnens skoluniformer kan utan att blinka (eller tänka) slänga pappret från barnens chokladbit....på gatan.
Det är för mig en ekvation som inte går ihop. Varför bryr man sig mindre om den gemensamma utomhusmiljön än den i det egna hemmet? Orkar man inte efter all energi som läggs ner på städ och tvätt? Problemet är kanske så stort att man inte ids ta tag i det? Skulle det se annorlunda ut om det fanns fler allmäna soptunnor utställda?
Nu ska jag, för rättvisans skull, säga att det trumpetas ut i alla möjliga forum via bill boards, TV, radio och i skolorna, att man ska hålla omgivningen ren från skräp. Detta till trots ligger det drivor av bevis därute på att budskapet inte nått riktigt ända fram...