Får man vara glad fast man är arg...?

Har ni också dagar där ni pendlar mellan starka känslor hela tiden, som en mental Jo-Jo liksom? Jag har haft ett antal såna dagar på raken nu, egentligen tror jag det började när icke-människan i Norge valde att göra livet till ett helvete för så många...det får alla möjliga tankar att spinna runt...

Först är det ju ilska över att en person kan göra så...det finns ju liksom ingenting som gör att det är ok och då blir det så himla svårt att begripa hur det kan bli sådär. Något som påverkade mig väldigt mycket var att tänka sig skräcken som alla ungdomar måste ha känt över att vara på den lilla ön utan möjlighet att komma undan...och alla oroliga föräldrarna...ryser...ilska över att veta att gärningsmannen kommer att sitta inlåst i antingen fängelse eller mentalsjukhus under många långa år vilket ska bekostas av offrens familjer...helt galet....

När det gått ett par dagar var det dock ngt annat som tog överhand inom mig och det var orättvisan i hur lite uppmärksamhet 10 miljoner svältande människor får i jämförelse med det som hände i Norge. Varför reagerar vi så (även jag) att 100-talet döda i Norge får oss att känna så mycket starkare än miljoner små barn i östra Afrika? Är det för att det är så nära oss själva? Att det hade kunnat hända oss? För det kan väl inte vara så att Norrmännens liv är viktigare än de i Afrika....?

Jag känner mig en aning beklämd när jag ser insamlingsbössorna till Norge-katastrofen...behövs det verkligen ekonomisk hjälp till just Norge trots att det var fruktansvärt och tragiskt det som hände där? Vore det inte bättre att koncentrera alla krafter på länder som inte tillhör de rikaste i världen...?


Är denna lilla människa mindre viktig bara för att hans/hennes katastrof inte är kommen av en terrorhandling i Norden?
http://www.nyheterna.se/1.2213358/2011/07/20/stod_de_drabbade_pa_afrikas_horn

Jag har alltså varit arg och upprörd över både Norge och svälten i Afrika...men sen blir det som om känslan av "att det är viktigt att vara glad över det jag har att vara glad över" tar över igen, som en känsla av att vara min plikt att vara glad över att vara i livet, över att ha en fantastisk familj och lika fantastiska vänner, över att ha ett bra arbete och mat i överflöd. Känslan av att samtidigt vara arg över orättvisor & fasor och glad över allt som är bra!! Är det konstigt? Kanske...

SÅ, när jag kom hem från jobbet idag passade jag på att njuta lite extra av livet, för tillfället ensam hemma (R utflugen på havet igen och L utflugen med polarna och I utflugen på sommarlov i Österby...). Först lite "lätt-middag" bestående av Brie-ost och supergod salami (för övrigt en repris på lunchen) ackompagnerat av en spännande deckare (Viveca Stens nya)...och klappade lite på min bokhög som väntar nu när semestern snart börjar igen:




Sen fick jag ryck i köket och gjorde LCHF-muffins, som blev supersmarriga (var ju tvungen att prova en direkt...). I smeten är det Päron-Cognac-ost och fyllningen (som på den vänstra bilden ser ut som rå torsk) är Brie-ost. Ska göra ett gäng att ta med till Sandön nästa vecka, så jag inte frestas att hugga in på kanelbullarna när vi har kaffepaus ;)



Medans muffinsen stod i ugnen slängde jag ihop diverse fröer till en LCHF-müsli, som också blev supergod, även den får åka med till Sandön:



Sen passade jag på att förnöjas över vår (hittills enda) väggdekoration, en keramikgroda modell större som hänger i vardagsrummet...älskar mexikansk keramik lika mycket som Gotländsk :)


Sådärja, nu är jag glad, trots allt eländes elände där ute i vida världen...sådetså!
1

Sommarlov...

...det kan man säga att lille Isak har just nu, ute hos "mormor & morfar" i Österbybruk. Det kan tänkas att han inte riktigt känner att det är mycket av just lov (iallafall inte de första dagarna) eftersom min mor har två katter sedan tidigare, Sirkus & Rosi, och ingen av dem var särskilt stormförtjust över att lille coole katten Isak uppenbarade sig i småstadsidyllen...det verkar dock gå bra nu och båda mammas katter har bestämt sig för att inte äta upp Isak...han lär kunna fortsatta vara sitt vanliga sorglösa jag och sprida glädje!

Det här är Rosi, vacker som en dag men ack så ilsk och trilsk...det lär Isak bli varse om han inte håller sig i sitt tigrerade skinn :)



Sirkus är en mild herre som inte gör väsen av sig på något sätt alls, men har trots det lyckats sätta sig i respekt hos åtminstone Isak...finns väl ngn form av kommunikation där som övergår människans förstånd :)

Bilden är tagen av Laura ;)

Nu när Isak inte är här hos oss märks det hur mycket han ÄR här när han inte är på sommarlov, det känns jättetomt faktiskt utan hans självklara närhet och "pratsamma" sällskap. Här kommer en samling bilder:











Det finns andra som saknar Isak också, ett par av kvarterets kattkompisar har varit och tittat i dörren och undrat vart i all världen han tagit vägen. Bamse kikade förbi och stod länge och tittade in genom myggnätet och Nässla har också varit förbi, detta en bild från tidigare när hon också ville ha sällskap:


När Isak får komma hem igen om ett par veckor kommer han att vara MYCKET välkommen :) och till dess är vi väldigt tacksamma för att mina älskade föräldrar tar hand om sitt "andra barnbarn"!



Närhet...

...kan man inte få för mycket av, och särskilt inte när det händer såna fruktansvärda saker som i Norge för några dagar sedan...jag tror att många känner precis samma sak som jag, att man får en (om än ganska klen) tröst av omge sig med människor man tycker om och får värme av...

Jag har turen att ha min käre R hemma några dagar men jag saknar L så det är inte klokt :) men är trygg i förvissning om att hon har det bra på Gotland (trots vädret). Det finns ju värre saker här i världen än dåligt sommarväder, det känns t o m som om just vädret verkligen är bland det mest oviktiga denna sommar.

Djur kan man också få närhet av...och då passar jag på att låna ut Isak till mina föräldrar :). Låna ut och låna ut, snarare är han på sommarlov och får sprida lite glädje i Österbybruk när han ändå är i farten. Där kan man snacka om närhet, han är det gosigaste som går på två par tassar...

Här är förresten ett sätt att gestalta närhet, lite Ardennerhästar och Golden Retrivers:
















...och så den absoluta favoritbilden på Isak: