Vardag & dragkedjeprincip

Tänk, nu är det vardag igen...många säger att sommaren gick fort, fast jag tycker den kändes jättelång. De lediga dagarna gick mycket långsammare än dagarna gör nu i arbetsveckorna, vilket ju är bra antar jag!

Arbete & skola, rutiner och tider att passa och anpassa sig till, Outlook och skolschema...ojoj, lite rörigt innan man får kläm på det igen. Anmälningar till simträning (för min del) och till tennis, volleyboll, dans och konfirmation (för L´s del). Se över telefonabonnemang och andra avtal (finns säkert några kronor att spara in här och där) och så få in rutin på matlagning, handling och andra ärenden...nu går ju mesta tiden åt till arbete igen så det kräver mer planering.

Vardagen innebär också att familjen är samlad igen, iallafall tills R drar ut på haven igen. Isak är hemma från sitt sommarlov hos "kusinerna på landet" Rose & Sirkus (hos mamma i Österbybruk) och han är bara FÖR skön vår kära katt, se bara på dessa bilder hur gott han mår:


Drömmer sött i Lauras säng...


Högtflygande drömmar ser det ut att vara....


Svårt att vara mer avslappnad än såhär...


Inte världens skarpaste bild, men jag tycker idéen var lite rolig....datormusen låg "på rygg" och sken på Isaks öron...

Hösten fortsätter också med anträngningar att minska i omfång...lite LCHF satsar jag på året ut så får vi se hur det går med årets största utmaning och målsättning. God mat har det iallafall varit:


En underbart god kycklingsoppa med kokosmjölk, ingefära och citrongräs...med avocado och koriander....mmmmmm....


Den här härliga koppar-gyllene kycklingbuljongen stod R för, både vacker och hur god som helst. Var bara tvungen att frysa in två byttor av detta underbara för framtida soppor (eller annat gott).


L & R fick äta kycklingflöjter....men jag avstod (LCHC = inget bröd = inga tortillas....)


Efterrätten kunde vi alla äta lika iallafall, se så vackert och gott det ser ut...

Maten är en välkommen och bra vardagsrutin, särskilt som jag blir bortskämd med att min käre R alltid fixar gott käk lagom tills jag slutar jobba, vardagslyx alla gånger! Såhär ser han ut numera:


Bilden är tagen på Katalin i väntan på Waterboys.

Jag har fått cykeln servad av en fiffig bekant (säg till om ni vill ha tipset!) och nu rullar den som aldrig förr! Det är bra det, för en av de mest irriterande delarna med att alla andra har vardag samtidigt som jag (hur blev det så egentligen?) är att bilarna mellan Ulleråker och Boländerna ökar i antal närmast explosions-artat!! Jag har ett nytt irritationsmoment numera som återkommer nästan dagligen, nämligen straxt innan Kungsängsbron där den två-filiga vägen går över i en enda. Det finns en jättefin röd-vit skylt straxt innan, som ser ut såhär:



Det tråkiga är att så pass få bilförare verkar ha koll på vad det betyder...fast den är så himla bra!! Nästan varje dag när jag (och andra som förstått vitsen) kör i vänster körfält och sedan när vägen går ihop tänker oss att smidigt komma in i den enda filen...då verkar förarna i den HÖGRA filen tycka att jag FUSKAR som kommer glidande så fint i den vänstra filen och kategorisk anse att jag ska FÖRVÄGRAS TILLTRÄDE till den enda gemensamma filen. Jag har varit nära att trängas ut i mötande trafik ett antal gånger bara under senaste veckan...

Vad gör man då egentligen? Ska även jag börja köra på detta korkade sätt, d v s att alla ska köra endast i höger fil, vilket medför JÄTTELÅNGA köer som sträcker sig bakåt förbi korsningen, istället för att fler förare utnyttjar de körfält som finns och sedan smidigt kör varannan-bils-principen när de två fälten övergår i ett? Nej, jag kommer att plocka fram min nyservade röda Rex och högaktningsfullt STRUNTA i dessa obildade trångsynta bittra sura medtrafikanter...sådetså!

Såhär står för övrigt om skyltens betydelse (om nu ngn av er kära vänner skulle råka ha missat det...): "Omsatt i praktiken, att vid köbildning varannan bil i det högra körfältet och varannan bil i det vänstra, kör in i tur och ordning i det nya gemensamma körfältet eller körbanan. Detta enligt så kallade "dragkjedjeprincipen" (sammanvävning)".

Haha, jag ÄR inte så arg som jag låter (eftersom jag i skrivande stund sitter i soffan och inte bakom ratten) men håll med om att ganska små saker i vår stressade vardag kan göra en både sur och tvär på ingen stund alls?!

Härliga höst, snart är du här och då ska jag minnssan skaffa mig ett par av mina drömskor:

2

Smått & gott från Sandön

Vi hade verkligen ett jätterolig vecka under slåttern, många goda skratt blev det allt och ett härligt gäng med helt olika människor. Tänk, vi skulle förmodligen inte ha träffats alls om det inte vore på att just Sandön och vår kärlek till ön drar oss dit gång efter annan. Åldern denna gång spände mellan 14 och 73 år, från olika yrkesgrupper (skola, sjukhus, industri, rättsväsende...) och både tjejer & killar. SÅ häftigt, och vad mycket man LÄR sig om de mest oväntade saker! I detta sista inlägg har jag samlat lite diverse bilder.


Laura & jag känner oss inte helt glada när vi sista dagen väntar på avresan...för Sandö-vistelserna är sällsynt goda tillfällen att komma varandra nära :)


Många fina Sandö-historier såklart, både om folk & få som bott där genom historien, men även roliga berättelser från arbetsresorna, t ex om "finskan som kom flygande...." (tack Marja för den!) eller när prästen fick fästingar i hela bakre regionen...haha, stackars människa :)


Här står Marja och lyssnar mycket koncentrerat på vad tillsyningsmannen Petter berättar om sin namne herr Gottberg (mer känd som sjörövare...).


Bastukvällen är alltid välkommen och minnesvärd, denna gång - hahaha! - fick en turist rodnande kinder när han kom och knackade på bastudörren (för att fråga om turister också fick använda bastun) samtidigt som en av våra damer var på väg ut, i bara "Sandö-dräkten" för att hoppa i havet...den killen fick sig en fin intro till vad det innebär att vara med i Gotska Sandöns Hembygdsförening :). Undrar om han följde uppmaningen att bli medlem?


Christina och Karin var också mycket koncentrerade på historierna om Sandön...

En annan rolig sak var när jag introducerade en viss svartfärgad finsk dryck efter middagen, i små mängder i små glas givetvis...och en av tjejerna gick från "ett par centimeter" till två fulla glas under veckans gång..."det är ju så GOTT" :)


Ett gäng bistra (?) tjejer i väntan på Petter...



Marja, den här bilden du tog vore intressant att se :) jag gillade din stil!



Här är en bild av det jättevackra kapellet som står på Kapellänget (vilken underbar logik, eller hur?!). Här är det dags för kvällsandakt och levande ljus är tända i hela kapellet...


Här sitter Göran och nästan stjäl föreställningen vid visningen av Elefanten (ett jättestort stenblock som liknar en elefant)...alla var nyfikna på vad det var för figur som satt uppe i backen :)


Lite halvtaskig täckning på mobilerna (vissa operatörer mer usla än andra) ledde till att en del oväntade kontakter skapades via Facebook...till glädje för de flesta av oss medan Christina nog vart lite orolig av vad "ENDAST NÖDSAMTAL" skulle leda till i långa loppet :). Många promenader blev det i grannskapet också när man var ute och letade täckning...helikopterplattan....uppe på krönet på väg till stranden...


Vackra vackra Axveronicor på änget i ett nästan magiskt kvällsljus...


Vi hade ju två tonåringar med oss denna resa, Laura förstås men även Christina...iallafall på morgnarna...haha, varje morgon när hon kom upp till frukosten kom frågan: "Är Laura uppe ännu?" och lättnaden var lika stor varje morgon när hon inte var sist upp ur sängen. Haha, det var så sött, och jag måste säga att båda våra tonåringar gjorde ett gott jobb att kliva upp och jobba trots morgontröttheten!



Göran & Tove


Ett gäng som gärna lyssnar till vad tillsyningsman Petter (som sitter på huk) har att berätta under sin visning av "Gottbergs lada, Elefanten och Kapellänget".

En dag på änget döpte Laura Göran till "Liemannen", vilket han som tur är skrattade gott åt, full av god humor som han är...tror nog inte att Laura hade ngn tanke på vad begreppet egentligen brukar syfta till när hon sa det, men kul blev det! Sedan hette Göran så under resten av veckan...


"Liemannen" Göran i egen hög person :)

Haha, Göran & Siv har ju träffat på en hel del turister under sina år på Gotland resp. Fårö genom åren och vissa saker som turisterna sagt fastnade i mitt minne eftersom de var lite småkorkade, t ex i Visby "Ligger hamnen nära havet?" eller "Jag köar så mycket hemma så det tänker jag verkligen inte göra på min semester" (som en fastlänning hade sagt till Göran i matbutiken när hon trängde sig före...haha, jag skulle gärna varit en fluga på butiksväggen den gången!).


Peter, den alltid glade Holländaren, hade många intressanta saker att berätta under veckan. Hans starka samhällsintresse är alltid lika imponerande!! Heja dig Peter!!


Sötstruten (nej...inte TRUTEN) Laura.


Tove i färd med att skriva lite uppgifter i min anteckningsbok...kul att kunna hålla kontakten!



Peter med sitt arbetsverktyg i full gång :)


Vi hann faktiskt träffa underbara Lillemor som kom för att lösa av oss. Hon skulle vara med på höbärgningen veckan efter och Laura och jag satte oss och väntade på stranden för att välkomna när hon kom gående från Las Palmas. Synd att du inte var med i vårt gäng denna sommar Lillemor, men vi ses väl till våren?!


Här är hela gänget, observera att även SIV är med representerad av ketchup-flaskan (som hon använde som ask-kopp).


...och så en lite närmare bild! Tack Tove för att du var fotograf :)


Här står traktorn med all packning i väntan på M/S Gotska Sandön, vid Las Palmas. Där är ju förresten Jennifer till vänster, som jag trodde jag hade missat helt med kameran...


Om man tittar efter så den man den vita båten på håll mot den mycket svarta himlen...på väg från Fårösund.


En del av vårt gäng...och längst till höger Veckans Sandöpräst - men det var inte samma präst som med fästingarna....


Bortanför Säludden dök det plötsligt upp en tromb...nästan rena rama Karibien!


Jag tyckte det var lite häftigt så det får bli ännu en bild....


Väl påpälsade ombord för hemfärden. Runt om oss såg himlen alldeles svart ut (utom precis ovanför) så vi var rätt säkra på oväder på vägen. Det går att sitta inomhus också, men eftersom halva gänget hade lätt för att bli sjösjuka var det ett bättre alternativ att sitta ute trots lite kalla vindar :)


Marja & Peter hade också gjort det bekvämt för sig...


När kvällen blev allt senare var det dramatiskt vackert ute på havet...

Det var allt för denna Sandö-resa, återkommer med mer efter vårens fagning (såvida jag inte gör en sista utflykt ut dit innan båtarna slutar gå....haha).






2

Strandpromenad och måsar....förlåt, TRUTAR!

Haha, det är inte lätt att vara fågel-okunnig i sällskap av en fågel-expert som Christina, jag blev påmind vid ngt tillfälle att det jag såg ute på stranden inte var måsar utan trutar...jag vidhåller fortfarande att det iallafall var måsfåglar vilket gör att jag inte var helt fel ute ;)

Hursomhelst, att gå en promenad runt Bredsands udde är alltid fint och rofyllt, att rekommendera till var och en som besöker ön. På våren är det mer liv bland fågelbestånden, men det finns ett och annat att kolla på i fjäderväg även på sensommaren, här lite exempel:



Sepia är emellanåt effektfullt tycker jag :)


Ojdå, en tärna och en trut på samma bild!



Denna unga Silvertärna kunde inte flyga riktigt ännu och hamnade i vattnet när hon/han blev rädd för oss där vi kom gående...sen seglade han/hon in med vågorna till stranden igen och såg lagom tilltufsad ut efteråt :)


Tärnor "en mass" och en trutunge i flykten.


Den här bilden tycker jag om....


Blev nästan en siluett-bild av denna bortflyende trut...


Fullt i luftrummet :)

Det fanns för all del en del annat av tvåbent sort på stranden också:

Vackra glittriga upprörda hav i motljus och Marja & Göran i strandkanten.


Min fina Laura på den finaste av stränder!


...och efter en stunds promenad är det skönt att hitta en ilandfluten stol :)


Vackert åt båda håll....Christina med den långa stranden söderut och Göran, Marja & Solveig har Bredsands udde framför sig.


På stranden kan man hitta en massa olika saker...en mystisk låda t ex....


Marja med den fina vandringsstaven hon fick på stranden när hon kom till ön. Den skulle hon sedan passa vidare till en annan kvinna när hon själv åkte hem :) och den har varit "på vandring" på ön sedan 2009 om jag inte missminner mig!





Fina tjejen på vattenpromenad, en riktig stilstudie ;)

Jag längtar redan tillbaka till denna fantastiska strand...och vänta nu, det finns ju FLER bilder som jag måste visa!


Det ser ut som om Marja går på vatten...och vem vet med den där vandringsstaven...kanske den bär på starka krafter...?



Här kommer Christina som haft en riktig "photo session" på vägen :)


Solveig njuter av finväder...


Karin tre gånger om!



Göran hittade ett långt rep på stranden...vilket vi misstänkte att han tänkte använda till att hålla ordning på hela sin flock...lite som man gör med förskolebarnen (iallafall i Uppsala)...men han hade visst andra planer:


Lite oklart vad han tänkte sig fånga med lassot, men män är alltid pojkar oavsett ålder ;)


Marja långt långt borta i sin promenad på vatten och Laura lite närmare land.


Den här bilden tycker jag jättemycket om!


Vattnet skapar roliga mönster med sanden och solen. En strandväxt med skuggor.


Tänk att det orkar blomma i den torra stranden!
På bilden till höger ser man hur smal passagen är mellan dynen och vattnet...normalt sett finns GOTT om plats att passera med bil t o m...detta år var Bredsand som sagt mycket underlig, naturen är förunderlig och föränderlig...