En vildbasare....men söt som socker
Jag har aldrig träffat en fullt så cool katt som denne lille gosse. På vägen hem i bilen sa han inte ett pip...eller mjau...och då åkte vi ändå nästan en timme. Fullkomlig filbunke hela vägen. När vi släppte ut honom ur transport-ryggan var det som om han alltid bott här. Första favoritplatsen blev köksfönstret...
Akvariet är lockande och Isaks tålmodiga försök att fånga fiskarna genom glaset verkar outtömligt. Så länge han inte skrapar eller biter ett håll genom siliconet får han hållas för det ser jättegulligt ut :)
Isak har visat sig vara en redig sprinter med rivstarter i parketten och spurten kan sluta precis var som helst. Sen är han ju fortfarande så ung att han fortfarande kan somna direkt där han är, ja nästa mitt i ett språng.
När han varit ute, om så bara fem minuter, så kommer han inspringande med ett lyckligt jamande "här är jag" eller "har ni saknat mig"....fast vem vet, han kanske bara svär över att skatorna varit retsamma eller att talgoxarna inte lät sig fångas nu heller.
Enda bakslaget var att Isak visade sig ha öronskabb när vi fick hem honom, stackarn, som han inte hade blivit behandlad för tidigare. Vad han måste ha haft det jobbigt! Nu är han iallafall behandlad för det och dessutom kastrerad, vaccinerad och öronmärkt. Han är nog den förste i familjen med tatuering!
Vår Isak är en riktig vildbasare, som sig bör i den åldern, men söt som socker...inte sant?
Ei epäilystäkään etteikö Isak ole saanut hyvää kotia ja tulee saamaan paljon ,paljon rakkautta ja hyvän hoidon.Mikä parasta kun rapsuttelee kissaa niin se on ihanaa aivohoitoa,terveydeksi myös omistajalleen:Onnea uudelle perheen jäsenelle ja omistajille:) <3