Tunnelbanesolbränna & Mariachi
Jag satt precis så att solen sken in genom det öppna tågfonstret så jag kunde passa på att sola mig större delen av vägen in mot stan...hade liksom lite rödare kind på vänster sida än höger den kvällen...förmodligen har det jämnat ut sig nu efter ett par dagars vistelse ute på gatorna i centrum. Jag måste bara säga det innan jag glömmer att tunnelbanan här är bättre skött än i Stockholm, ja det är en högst personlig åsikt såklart, men det var så snyggt och välstädat och välordnat.
Vi valde att ta in på hotell för en natt, lugnare än att behöva åka "hem" till förorten på kvällstid när alla elaka rånare är i högvarv. Hotellet heter "Hotel Canada" och ligger på gatan "5 de Mayo", ungefär ett-och-ett-halvt kvarter från själva "Zócalo" och katedralen. Jag kan rekommendera hotellet om ngn planerar en tripp till DF, det är inte lyxigt på ngt sätt, men rent och ligger bra till. Vi betalade 500 kr för ett rum (4 pers). http://www.hotelcanada.com.mx/
En dröm har for mig varit att få gå till "Plaza Garibaldi", som ligger precis i närheten av "Palacio de Bellas Artes" och där Mariachi-band alltid har samlats i alla tider för att spela för festande människor den väldigt speciella och väldigt mexikanska musiken. Själva torget var lite av en besvikelse, eftersom det var mindre än väntat och inte som jag hade föreställt mig, men det är troligt att det beror på att vi var där så tidigt på kvällen att det inte hade kommit igång ännu. Trots detta fanns där redan flertalet Mariachi-band som man kunde be spela en låt for 50-80 pesos/st. Vi valde att ta ngt att dricka på den legendariska puben "Tenampa", där alla kända sångare passerat, sitter en skön stämning i väggarna. Tyvärr var det tidigt som sagt, och inte mkt till "drag" ännu, men ett band av det äldre gardet hade hittat in och spelade en låt for oss. Jag var lycklig så klart, även om R var kritisk som den proffesionella musiker han är. På torget hörde vi även andra musiker & sångare, och det kan inte hjälpas...jag ALSKAR verkligen Mariachi...!
Hela stadskärnan fullkomligen kryllar av poliser, precis som vi hört på TV att det skulle göra. Det är en ny "drive" att se till att det är säkert där flest turister håller till, och det kändes verkligen som "ingen fara" och jag gick med kameran fullt synlig på magen mest hela tiden, till skillnad från överallt annars där den kvickt åkt ner i ryggan efter varje snabbt tagen bild.
Läste i tidningen samma kväll att Mexiko numera tillhör ett av världens 6 mest farliga länder, liksom övriga som ligger i krig (Afganistan, Irak, Somalia....). Vi märker dock inget direkt av kriget mot narkotikan, men det klart att vi hör pa TV och läser om att det pågår för fullt, så att ha mer poliser ute bland turisterna är nog ingen dum idé om man vill fortsätta få dit besökare.
Det sorgliga är alla tiggare som samlas i centrum med hopp om att överleva på småmulor från oss lite mer "välmemedlade" (allt är ju relativt som ni vet....), och det är fullständigt horribelt att se människor utan ben & ibland utan armar också, eller med tarmarna utanpå kroppen, inte ha ngt annat sätt att skaffa mat för dagen än genom att tigga utanför Katedralen.
Vid staketet utanför Katedralen sitter även fullt arbetsföra män, som erbjuder sina tjänster som "rörmokare" eller "elektriker", vilket deras egenhändigt tillverkade skyltar skvallrar om. Man kan gå dit direkt till dem och hyra dem för större och mindre jobb, påhittigt!
"El Centro Histórico" är en mycket vacker stadsdel (om man klarar av att vända blicken från den tiggande mamman med de små barnen omkring sig), där byggnaderna skvallrar om storhetstider för länge sedan. Det är intressant med kontrasterna också, nytt och gammalt i en hejdlös blandning. Väl värt besöket är även "El Templo Mayor", som är resterna av den ursprungliga huvudstaden "Tenochtitlan", där ruinerna från den gamla staden grävts fram och alla fantastiska föremål finns i muséet intill. "Palacio National" kan man gott ta sig tid att titta in i också, där finns vackra muralmålningar, vilket också "Palacio de Bellas Artes" stoltserar med.
Innan vi tog tunnelbanan tillbaka till en annan av ändstationerna "Indios Verdes", passade vi på att titta in på "La féria permanente de libros", en underjordisk gång full med bokhandlar, där finns säkert bortåt hundra stycken små butiker med böcker, om inte fler...vi gick inte hela vägen eftersom vi inte tänkte handla ngt.
Tunnelbanan var liksom på ditvägen ett nöje, med munspelande gamla gubbar och försäljare av alla de slag.
Storstaden i all ära, men nog är det skönt att vara tillbaka i sin egen "barrio" (=kvarter)...
ahhh. Jag får resfeber när jag läser inlägget. Skönt att jsg rest så mycket innan iris att jag har minnen att tänka tillbaka på. För nu vet jag att ingen resa slår den att vara förälder. :-)