Hidalgo
For att ta sig dit från där vi "bor", åker man med fördel "Pachuca cuota", som är en motorväg med betalning (36 pesos för en personbil = ca. 22 kr) och det tar ca. en halvtimme om inte trafiken ut ur stan är fullkomligt chokad.
Vi fick skjuts dit av en av L´s kusiners pojkvän som har en transportbil som han normalt fraktar frukt i. Det finns inga säten därbak, utan endast ett stort tomt golv...vilket gjorde resan lite extra spännande när vi skulle klämma in "halva tjocka släkten" i bilen. Vi var som mest 15 personer i bilen, mellan åldrarna 6 veckor till 89 år, vilket gäng! Mycket skratt & ännu fler onda rumpor (många väg-gupp!) var det mest påtagliga av själva bilresan.
Framme i Tizayuca fick vi igång en stor grill, på med olika sorters kött och så skivor av kaktus, Nopal, samma sort som ger katkusfikon som även säljs därhemma i välsorterade butiker (rekommenderas, jättegott!). Efter en stor och bullrande (fortsatt många skratt) måltid på många härliga tacos, fick någon för sig att vi skulle ta en tripp till Hidalgos huvudstad, Pachuca, så in i bilen med alla 15 igen.
Vägen till Pachuca är samma snabba motorväg under ytterligare tjugo minuter. Vägen kantas av skyltar, såklart, som sade saker som: "använd bilbälte", "misshandla inte skyltarna" och vissa hade ett för mig överraskande men trevligt buskap: "Kör med försiktighet och artighet". Typiskt visade det sig också vara med neonfärgade handsskrivna skyltar, återkommande längs en kilometer lång sträcka, där varje skylt skvallrade om smaker på glass som fanns att köpa en bit fram.
Framme i Pachuca visade det sig vara en ganska stor stad, men med "småstadskänsla", ni vet, smala gator och trånga gränder. Eftersom vi hade min gamla svärmor med oss gick promenaden i sakta mak genom staden, men det gav fina tillfällen till fotografering av folk (och fä)...lägger upp det på flickr.com när vi kommer hem.
I Pachucas centrum finns ett gammalt vackert klocktorn, där urverket är tillverkat av samma företag som gjort urverket till Big Ben i London, fascinerande teknik som vi lyckades övertala guiden att visa oss...efter en brant klättring uppför en stege...vad gör man inte...
Torget där i centrum är fullt av liv och rustas för fullt. I en lusthus-liknande byggnad dansade gamlingar "danzón" till levande musik, hur mysigt som helst. I denna lilla (fast stora stad) fanns också tiggare, ngt som vi inte sett till i den del av staden som vi "bor" i. Jag är i min "svenskhet" glad över det...
Med ömmande rumpa, kamera full med coola bilder och hjärtat fullt med släktens underbara skratt känns det bra idag :)
Underbar kvällslektyr. Håller med dig om Stockholms tunnelbana. Jag kommer inte ihåg att jag sett något sämre någon annan stans. Ser fram emot bilderna.