Att klara sig...
Jag skulle just skriva om att det inte är speciellt många elavbrott trots alla användare & taskiga linjer...när det blev elavbrott. Laura och jag har nu bytt internet-plejs till ett där det finns el....underlättar en del. Som sagt, elavbrotten är inte så många som man kan tro, detta var bara det andra under den vecka vi varit har. Oftast korta också. Elräkningen som kommer för två månader i taget brukar ligga pa ca. 80-90 pesos/2 månader...utom när elbolaget ville ta igen det som förlorats av ohederliga medarbetare som förskingrat massor med pengar, då låg räkningen helt plötsligt på horribla 8000 pesos för samma period. Då sa dock folket stopp och belägg, samlades till en gemensam protest genom att ingen betala, och nu ska det vara korrigerat till humanare priser igen.
Minimilönen är någonstans kring 60-70 pesos/dag för 8 timmars arbete, det är alltså i runda slängar 40-45 kr/dag. Det är kanske bäst att jag säger det med en gång, priserna och felmarginalerna ar INTE statistiskt säkerställda av mig, utan mer "mellan tummen och pekfingret" och baserat på det folk runt omkring mig berättat ;) Detta gäller alla blogg-inläggen!
Man arbetar normalt sett sex dagar i veckan, arbetsmiljön står knappast högt på agendan och om du inte är nöjd med ditt arbete står där tusen och åter tusen i kö for att ta din plats. Fåtal arbetare ar med i organiserade fack, men det finns andå nagra stycken, t e x lärare och taxichaufförer brukar vara samlade i fackförbund, och kan ha lite bättre påverkan pa ex. löner och förmåner. Jobbar du extra är det inte givet att du får mer betalt for den tiden. Semester är max två veckor om året, och nyblivna mammor får vara hemma max tre månader, alternativt får de sparken rakt av.
Folk runt omkring mig berättar mycket om hur den ekonomiska krisen har påverkat deras vardag, ända sedan utbrottet av svininfluensan våren 2009. Tamales har blivit mindre till storleken, eftersom "Tamal"-gubben vill få ut mer marginal av sin forsäljning. Tortillas-priserna är hogre, och då ska vi komma ihåg att det är fråga om basfodan for alla mexikaner. Taxichaufforen som korde oss till ett kopcentrum häromdagen klagade over att trafikpoliserna blivit ännu mer giriga, numera räckte det inte längre med 20-25 pesos som muta for att klara sig från en trafikforseelse, utan nu måste man punga ut med hela 100 pesos (!) vilket är ca. 65 kr.
Det som framforallt har blivit värre är kriminaliteten, som från en redan hog nivå nu är närmast absurd. T o m R´s hårdfora vänner från kvareteret säger att varje gång man går ut på morgonen är det inte säkert man kommer hem igen. Vem som helst kan råka ut for ett personrån eller overfall oavsett tid på dygnet. L´s kusin (en tjej som är 15 år) berättade att det for ett par veckor sedan klivit ombord en kille med pistol i hogsta hugget på den minibuss hon åkte med till skolan, och det var inte annat att gora än att ge honom mobilen och smyckena och tacka Gud for att hon fick behålla livet. Detsamma gällde en yngling i grannkvarteret som blev av med sin mobil i ett gathorn efter pistolhot, mitt på eftermiddagen. En taxichauffor hade mist en kollega som blivit rånad på 90 pesos och fått en kula i skallen. Det är ingen overdrift när man säger att livet inte är värt många centavos här.
När vi ändå är inne på temat, min svärmor fick ett telefonsamtal en dag när hon var själv hemma, där någon som påstod sig ha kidnappat hennes dotter ville ha ett antal tusen pesos. Detta är en annan typ av bedrägeri som blivit allt vanligare. Jag fick berättat for mig om en familj som inte bor långt härifrån, vars herre i huset ar federal polis, och som på ett organiserat sätt skickar sin barn att ringa den här typen av samtal for att pressa folk på pengar. Det händer ju trots allt riktiga kidnappningar också, vilket gor att folk ibland betalar eftersom de är rädda att det ska vara på riktigt.
Folk blir sjuka av luften här i stan. Vissa dagar ser man det tjocka tacket av gulbrun smog som ligger over stan utan att kunna komma någonvart p g a de omgivande bergen. Hojden over havet (Johan!) är over 2000 m och det i kombination med den smutsmättade luften gor att man blir andfådd direkt. Känslan av att inte ha ngn luft att andas känns tydligt när man är intill ngn av de många stora avenyerna pa minst tre-fyra filer åt vardera hållet. Luftvägsproblem är m a o vanliga, som astma.
Jag och min familj är tacksamma over att få uppleva allt detta, for även om mkt låter rent ruskigt är det så himla nyttigt att få leva i det. Att människorna trots allt klarar sig och lever någorlunda lyckliga liv. Det känns som om människor här på många sätt har lättare att bli lyckliga, eftersom deras krav inte är tillnärmelsevis lika stora som därhemma. Over detta är jag full av beundran...
Hei Tiina !Kun luin kertomuksesi ,pitää hetkeksi pysähtyä ja miettiä asioita ,,,kyllä meillä sentään on hyvin täällä pohjolassa,,,ei pitäisi valittaa,,on aivan liian hyvä asua ja elää ,,halit Sinulle !!!Hyvää loman jatkoa :)