På besök hos Madame Söderlund...
Även på detta änge sprang en liten har-unge omkring, denna hade samtliga ben i fullgott skick dock ;)
(Fotograf: Laura)
Marja är en av de verkliga experterna på slåttern...och även den som vet vilket område som ska hävdas...så att vi inte kör ner hela den omgivande skogen när vi ändå är igång...lagom kan ju vara bäst ;)
(Fotograf: Laura)
Den glade holländaren Peter tog sig an den mer besvärlige "Carl Bildt" och bemästrade den med god stil under hela dagen :)
(Fotograf: Laura)
Även Solveig har varit med förr om man säger så...cool & energisk. Här har Laura lyckats fånga henne när hon precis försvinner in i "Den gröna massan"...
(Fotograf: Laura)
Jag var förstås också med om racet runt änget....fast det gick ju i slåtterbalkarnas tempo förstås så vi behövde inte precis springa runt. Vi körde omlott med varandra, bakom ser man Peter som följer i mitt spår...
(Fotograf: Laura)
Med tungan rätt i munnen tråcklar sig Marja fram mellan ekplantor (som skulle lämnas för framtida återväxt) och knappt synliga stubbar (som slåtterknivarna älskade att sätta tänderna i).
(Fotograf: Laura)
Peter är ju inte en direkt liten man och därför är den övre högra bilden extra imponerande tycker jag...tänk att han kunde göra sig så liten och smidig under eken :)
(Fotograf: Laura)
Laura hävdade på egen hand en stor del av det öppna änget vid Gamla Gården, som ett proffs allaredan! Det är bra för Hembygdsföreningens generationsväxling (när den kommer såsmåningom) att det finns yngre förmågor på tur :)
Söta pratglada Karin visade goda takter med både lie och slåtterbalk, en frisk fläkt som sommarängen :)
Göran och jag i en paus med liarna...som Laura så träffsäkert uttryckte på vägen hem i bilen "Göran, han är ju alldeles underbar!" och det är bara att instämma i min kloka dotters åsikt...Göran är en fantastisk människa, vad vore våra Sandö-resor utan honom :)
(Fotograf: Laura)
Jaja, man kan lätt bli lite stöddig när man kör slåtterbalk ;) haha! Lien åkte fram emellanåt också, något mindre "darrigt" verktyg än slåtterbalken...
(Fotograf: Laura)
Här har matmor Christina ropat att det är dags för lunchpaus, vilket Solveig och Göran hörsammar lydigt :)
Christina, den gladaste kullan av alla, tog över som matmor/kock när Siv åkte hem till Fårö efter ett par dagar. Christina fixade gott käk men jag tror nog att hon saknade "Carl Bildt" och de andra slåtterbalkarna en aning ;) och kanske när en förhoppning att Siv är åter vid grytorna till kommande fagning i vår...
Efter lite intag av pastasallad med en myriad av tilltugg orkade vi arbeta vidare, Göran spelade vidare på sin roll som "Liemannen" :)
Laura brummade vidare på det stora fältet, såg på håll ut som prinsessan Leia (med hörselskydden)...
Laura & Karin körde emellanåt lite tandem, effektivt och bra!
Närstudie av min duktiga dotter :)
Göran & jag småspråkade mellan lie-tagen :)
(Fotograf: Laura)
Peter körde bland en massa högt gräs...vissa av dem stänkte fröer omkring sig som från ett automatvapen, det är det svarta man kan se i ansiktet. Axveronica är så vackra, t o m nedmejdade som här...
Solveig-studie :)
Marja fångad genom blomstren, Madame Söderlunds stuga och Karin på håll mellan enarna på änget.
Detaljstudier från skogshuggarnas stuga på änget.
Madame Söderlunds stuga, med fiskenät och andra gamla ting ( på bilden längst till höger skymtar man hennes stålställning till krinolinen) och på mittenbilden står Solveig (som INTE räknas till de gamla tingen....) uppe på balkongen till stugan och blickar ut över änget.
Lite fler prylar som var omkring oss, bränsle till slåtterbalkarna, närbild av en stugvägg, liarna och en gammal kratta på en husvägg.
Från Gamla Gården tog vi oss an slåttern vid Mausoléet där Carl Bourgström (Fyrmästare mellan 1982-1926) ligger begraven. Duktiga tjejerna Marja & Solveig tog hand om arbetet medan Göran visade Laura och mig till Sandögubbens röse :)
Laura & Göran vid Sandögubbens röse. Göran berättade för oss den fina historien kring honom....men den tänker jag inte berätta här utan ni får själva åka till ön för att få den berättad för er ;)
Det lönar sig i vilket fall att vara artig mot Sandögubben och hälsa när man åker förbi hans röse, liksom att låta allt som höra hemma på Sandön (som stenar & drivved) bli kvar därute...annars kan man få det rysligt jobbigt på hemresan (sägs det)!
Dagen var inte slut här, men vad vi var med om sen får ni se i nästa inlägg ;)