När saker & ting sammanfaller...

...känner jag att det är dags att följa med, haka på tillfället, utnyttja nyfunnen energi...
 
Har ni någon gång upplevt att ni fortsatt ett dåligt beteende utan att ha haft lust, ork, tid eller anledning att bryta det? Så har det varit för mig under en längre tid...men när München-hotellet visade sig ha alldeles för bra speglar var det en väldigt visuell påminnelse om att en förändring var på sin plats, haha :)
 
Nästa grej var resan till Tänndalen med jobbet (kombinerat rent jobb + teambuilding) då jag kände mig tvungen att fråga hur tung man får vara för att rida Islandshäst...nu hade det faktiskt funkat men när det gått så långt att man måste fundera över om en HÄST kan bära en på ryggen....ja ni fattar...
 
Den tredje grejen som fick mig på rätt spår var att jobbet aviserade att viktminskning numera går in under friskvårdspengen...jag vet, det ÄR inga stora summor det handlar om men det var som om fler och fler tecken samlades inom en väldigt kort period...så plötsligt fanns energin där!!
 
Dessutom satt en av mina närmaste vänner i samma sits & nådde ungefär samtidigt fram till samma slutsats som jag, vilket resulterade i att vi båda i måndags skrev in oss på Viktväktarna On-line :)
 
En vecka har alltså staxt passerat i detta mitt nya liv, med checklistan ständigt närvarande i bakgrunden och i övrigt inga större skillnader faktiskt (förutom på vågen förhoppningsvis...). Det är minst sagt generöst vad programmet tillåter att man stoppar i sig för att minska i vikt, denna sista kväll på veckan behöver jag knappt tänka längre eftersom det finns gott om poäng-skrammel kvar!
 
Tänkte bjuda på lite bilder från vackra Tänndalen, där en eftermiddagsvandring med kollegorna skrapade ihop gott om aktivitetspoäng :)
Inspirerande, eller hur?! I morse läste jag i tidningen om en kvinna som hade satt upp sina egna dikter på inplastade lappar på sin kolonilott, och en av dikterna löd såhär:
 
dans
kassaskåpet inom mig har flyttat
det trivdes inte längre i min
alltför rörliga kropp
 
Det där är väl inte riktigt sant ännu kanske, men det påminde mig om när jag och min kära R dansade salsa i vår ungdom (hehe, alltså förra veckan...NOT!!) och R sa att "det är som att släpa omkring på ett kassaskåp"...haha, han syftade till att jag inte var sådär sydländskt rörlig i kroppen utan stel och trög...
 
Den där dikten är lite av ett motto för min viktminskning, jag vill känna det som om kassaskåpet har lämnat min kropp när allt är över ett antal (ett ganska stort antal) månader från nu.
 
När saker och ting sammanfaller...