Sura tanter...eller bara koncentrerade?

En högst levande tradtion som jag & vännen Carina sällan ruckar på är Syfestivalen (http://www.syfestivalen.se/) som återkommer vår och höst. I tidernas begynnelse (d v s första gången jag var med för några år sedan) höll man till i Sollentuna, och jag minns att jag fick en rent fysisk reaktion av att komma in i utställningshallen. Jag tror faktiskt att jag fick feber av att se alla vackra färger& former, hela huvudet höll på att explodera av alla idéer som genast började sin irrfärd genom hjärnan. Fanns inget stopp liksom, jag gick som i trans hela dagen....minns inte ens om jag köpte något eller om jag bara gick omkring och "lallade" som ett fån.

Vid ett av besöken hade Carina det som allra värst med sin onda rygg, och det var obetalbart att se minerna hos folk när vi kom körande in på parkeringen med Carina liggande i framsätet. Diskbråck hindrade inte den tjejen att knalla omkring på Syfestivalen, fast hon faktiskt knappt kuna gå - vad gör man inte!

Numera håller mässan till i Älvsjö efter ett par år i Kista, och under några år kunde jag friskt botanisera på den stora avdelningen med scrapping-artiklar. Nu har det försvunnit från mässan, vilket är synd...men det går åt mindre pengar å andra sidan :)

Det allra bästa med Syfestivalen har inget att göra med vare sig tyger, garner, mönster eller en med färg. Det som är ett absolut måste är de skotska whiskey-fudge som alltid finns på plats, Annie D http://www.annied.se/, helt oslagbart och ett definitivt måste.

Jag har vid varje besök förundrats över hur släktet "äldre kvinnor", även kallade "tanter" och "kärringar", beter sig i denna glädjens & kreativitetens Mecka. När bussarna töms på sitt kvinnliga innehåll så är det en flock lätt hysteriska personer som på uppåt-tjack som intar det allraheligaste. Det är prydligt uppklätt & välkammat, allt är upplagt för en underbar dag i riktig köpfrossa. Det som saknas alldeles är positiv energi. Ansiktena jag ser är liksom stela & utan känslor, överraskande i sig, men även drivet mot rea-korgarna är radarstyrda & utan pardon mot andra personer som råkar befinna sig mellan henne och korgen med randiga trikå-tyger. Jag skönjer en tendens av vilja att gå igenom människor på denna stumma & målinriktade sprint, det hörs mkr sällan ett "ursäkta får jag komma fram" eller "förlåt att jag krossade dina tår med mina fotriktiga skor".

Är det så att dessa äldre kvinnor faktiskt ÄR sura & bittra? Är det snarare så att dessa damer är så hemskt spända över att äntligen vara på plats med sina surt insparade slantar & därför fullt koncentrerade på att komma över bästa kapet så snabbt som möjligt, för att inte missa tillfälle till det dyra fikat innan bussen brummar utanför mässan inför återfärden till obygden? Jag vet inte. Jag förundras & känner medlidande. Jag önskar dessa själar en förmåga att kunna VISA sin glädje över alla kommande timmar av kreativt skapande och den helt fantastiska Syfestivalen.


Tovad kärlek...


Ulliga gulliga hjärtan...
6
Carina

Ja tänk när vi satt och fikade och försökte räkna leende tanter men jag tror att vi tappade fokus eftersom det aldrig kom nån !!! Så otroligt trist inställning till livet och den ändå så stimulerande miljön vi var i. Dina hjärtat är bedårande! Sitter själv och flätar tenntråd :)

Ancki, Agnes, Frida

Vi är ett gäng tjejer här i Norrköping som har pratat om att åka dit. Jag har aldrig varit där och det vore en upplevelse. Vi är ju ett gäng som håller på med "Decoupage" och det är också väldigt roligt. Det började med kurs, men nu träffas några gånger om året för att ge varandra inspiration. Och varje gång jag går in i affären där vi hade kurs så hittar jag nya saker jag vill göra. Det skulle också vara någonting för dig! Men om vi kommer att åka till Syfestivalen så hör jag av mig.

Tiina

Carina vad roligt att du kom igång med tenn-armbanden! Ancki, hör av dig när ni ska gå på mässan, jag & Carina hänger garanterat på!

Paulina

Haha, låter som sympatiska varelser de där sy- tanterna :)



Man kan undra varför alls besöka mässan om det inte är något roligt och positivt, man är väl knappast tvungen?



Du och Carina kan inte smälta in särskilt väl i den skaran :)

Carina

Paulina: helt riktigt, vi skrattar och har roligt från det vi sätter oss i bilen, medan vi rotar runt bland tyger och småsaker tills vi skiljs åt. SÅ ska det va!!

Tiina

Du har helt rätt Paulina, egentligen är vi rätt ordentligt malplacerade därborta Carina och jag, men men...kärleken till färg & form får överhanden varje vår och höst, resten får betraktas som en studie i tålamod...